Dags att ”bakåtsträva” – för ekonomin och sinnet.

Dags att ”bakåtsträva” – för ekonomin och sinnet.

13 november, 2021 Okategoriserade 0
Gunnars Ford Crown Victoria. VI är inte sponsrade av Spar Hotel Gårda. Men vi skulle kunna bli.. Foto: Gunnar Ljungstedt.



Livet är för kort för att åka runt i en svennebananbil som varje år minskar i värde och vars bästa feature är att “Den drar ju lite för sin storlek” ”Jag har ju AWD och kan lasta mycket när jag behöver”.

Min nuvarande bruksbil hänger just nu på en riktigt skör tråd. Tidigare i veckan så fick jag spendera tid bakom ratten i en magnifik bil från bilmärket Ford. Jag fick också stifta bekantskap med den bilens ägare, Gunnar Ljungstedt som jobbar som reporter för bl.a Bilsport.
Han själv, visade det sig i intervjun i avsnitt #66 av våran podcast, har en faiblesse för “raggarbil“ som han kallar det och har vid flera tillfällen i sitt liv i omgångar alltid kommit tillbaka till “raggarbilar”.
Podden våran finns där poddar finns.
Han har gjort som jag önskat jag själv gjort för längesedan.
Helt gått över till att köra “raggarbil” året om. Vilket är helt fantastiskt.
De bilar han har valt är dock modernare “raggarbilar” byggda på Fords berömda Panther-plattform.
En Lincoln Town car från mitten av 90-talet samt en Ford Crown Victoria (gammal polisbil) från mitten på 00-talet och kanske inte den sönderslagna pilsnerhäck eller 50-tals flaggskepp du ser framför dig när någon säger “raggarbil”.

Gunnar och hans Lincoln Town Car. Foto: Taget från Bilsports hemsida.


Nu kanske ni tänker att detta är helt hjärndött och jag som tänker på denna lösning för min framtida bilpark borde tvångsintas på närmaste variant av “Beckomberga”.
Men häng kvar så ska jag försöka förklara mig.

Jag går i tankar att eventuellt byta ut min XC70 D5 från 2015 och så kom jag in på detta spår nu efter mitt möte med Gunnar och hans Ford Crown Victoria. En för övrigt helt underbar jävla bil.
Om jag skulle fortsätta på det så att säga inslagna spåret då jag är väldigt nöjd med min XC70 så är ju det närmast jämförbara, en nyare Volvo, i detta fall då en V90 då sista årsmodellen av XC70 tillverkades 2016. Vad jag väljer för bil är egentligen irrelevant. Men för räkneexemplets skull så väljer jag en bil som jag valde när köpte min förra bil eftersom jag ska följa det inslagna spåret.
3 år gammal bil med styvt 2000mil/år i körsträcka. Då jag inte vill gå ner i utrustningsnivå och/eller lull-lull som Mr Glenning, RIP in peace, skulle sagt så kommer denna V90 XC att kosta typ 349k.

En fin och bra utrustad Ford Crown Victoria från slutet av 00-talet går på mellan 100-120k. Det finns en Crown Vic på blocket nu som är en “Police interceptor” som skulle vara högintressant för mig och den kostar 120k. Så vi tar den för detta räkneexempel.

Som referens så säljer jag min bil för 150k som den står idag. Det tror jag att jag med garanti kan få ut för den. Då ser kalkylerna för de båda bilarna ut som följande. 

För min del som kör 2500mil per år. Perioden vi räknar på är 3års ägande och att jag tar de 150k jag precis fick för min gamla bil och kastar rätt in i denna nya bil.

Volvo V90 XC Advanced med lite lull lull från 2019 349k:
Då kommer jag att på en avbetalning över 60 månader att betala precis under 3700kr/månad för lånet på bilen. Lägg därtill en värdeminskning på typ 50% av mitt inköpspris sett under samma period och jag kommer att utan vidare hamna på en milkostnad inkl. värdeminskning som jag får äta att uppgå till 41,09kr/milen (23,33kr för värdeminskning samt att jag betalat inte mindre än 17,76kr/milen för lånedelen av bilköpet och är fortf skyldig en del pengar fortfarande) Det blir alltså 41,09kr/milen. Detta då också exkluderat försäkringskostnad, bränslekostnad och annat som kan uppstå under resans gång. Ermahgerd!

Om vi då går över till den andra bilen i vår jämförelse som då är den underbara Ford Crown Victoria Police Interceptor, now that’s a mouthful, och budgeten där blir snabbt rätt enkel.
De 150k jag fick loss för min svennebanan-XC70 gör ju att jag får 30k kvar i fickan efter köp. Värdeminskningen för denna typen av bil sätter jag lågt räknat till 0kr. Alltså om jag väljer att efter 3 år att sälja den får jag nog minst pengarna tillbaka jag köpte den för. Förutsatt att jag hållit efter den naturligtvis.
Förmodligen så kommer det nog bli en värdeökning istället och då blir ju kalkylen ännu trevligare.

”MEN, MEN!!” Skriker väl ni nu och kastar ur er påståenden som “Den där V8an drar ju satans med soppa”. “Amerikanare kan inte bygga bilar, det vet ju alla”. “Är inte den dyr att försäkra?” “Volvon är ju en förnuftigare bil då den får in mer packning än Crown Victorian”

Denna typen av bil rullar som snutbil, taxibil och en överjävligt massa andra bilar i USA och håller rätt bra. Panther-plattformen har varit med sedan 1978 och borde vara väl vara beprövad nog. Så bygga bilar kan de nog.
Lastutrymmet i en Crown Vic är löjligt stort faktiskt och kanske direkt jämförbart med min nuvarande bil. 
V8an som sitter i dessa bilar är en modern v8 med överliggande kamaxlar och riktigt insprut. Alltså inte stötstänger och förgasare som man kanske kan tänka sig.
Dessa bilar har en bränsleförbrukning på typ 1,2L/milen blandad. 0,9L/landsväg. Försäkringen är inte dyrare än min XC70 idag för samma sorts försäkring så där går det jämt upp.
Så den stora och egentligen enda löpande kostnaden att ta i beaktning är ju då bränsleförbrukningen. Räknar man högt med 1.2L/milen hela tiden i förbrukning så hamnar vi på en milkostnad på 20,40kr/milen de första 3åren av ägarskap, räknat på dagens literpris som är 17kr/litern.

Simpel matematik här egentligen. Jag har inte ens räknat med bränslekostnaden i räkneexemplet för den nyare V90 XC, som skulle vara så “förnuftig” att köpa, och Crown Victorian med V8a spöar den ändå enkelt i ekonomi när man tar med värdeminskningen vilket man fan enkelt går och glömmer.
Glädjen man får ut per krona är också långt mycket högre för Crown Victorian än den nyare Volvon. Man sitter som en jävla kung, komfort är verkligen en paradgren för Amerikaner, V8an gurglar fint under huven och duger mer än tillräckligt med sina dryga 220hk.
Så efter den trevliga turen i en modern “raggarbil” samt pratstunden med Gunnar gör att jag nu totalt omvärderat vad jag letar efter i min nästa bil.


Jag kanske skall doppa tån först innan jag kastar mig handlöst ut i, för min egen del, helt okända vatten.
Men nog fan känns det mer rimligt med en pengamässigt billigare bil samt en bil som varje dag fyller på glädjekontot snarare än att sitta och invänta döden i en “förnuftig” bränslesnål bil/elbil? Jag har alltid gillat amerikanska bilar, nåja de flesta i alla fall, och tycker det skulle vara lite mysigt att köpa en ”raggarbil” som ren protest mot förutfattade meningar och det stigma som förknippas med stora amerikanska bilar med V8.

Livet är fan för kort! Dags att tänka på att primärt ha lite roligt innan fossila bränslen är förbjudna eller kostar upp mot 40-50kr/litern.
Elbilarna kommer att ta över, och det är rätt väg att gå för miljön. Det säger jag ingenting om.
Men jag vill fan ha lite roligt nu innan “det är dags” att sätta sig i en skruvdragare på anabola, ljudlöst sitta och invänta döden samt sitta och oroa sig för vart nästa laddstation finns.

 

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.