Janne skulle ha 12000kr för bilen och jag hade ju egentligen redan en Ford Capri som stod, men den hade jag skruvat ner i beståndsdelar för att trimma. Eller vad det nu var jag skulle göra. Den här Caprin var nybesiktad och våldsamt billig, så jag kunde liksom inte motstå frästelsen att öppna lädret. Den skulle ju definitivt få vara original så jag hade en substitut-Capri att åka runt i medan jag byggde ihop den svarta...
Sagt och gjort så blev det affär över telefonen och jag skickade en ledig kompis till Janne för att dela ut pengarna och lösa affären eftersom jag var på jobbet. Åkte direkt efter jobbet mot Janne och möttes av en neonbrun skönhet mina barn döpte till Bruno

Till en början bytte jag kamrem på Bruno och bara åkte runt, men en dag bestämde jag mig för att ta tag i den gungiga och geggiga väghållningen. Jag skulle ju inte gör nåt åt motorn. Det hade fått den svarta att bara stå still. Men väghållning måste väl vara okej i alla fall?
Bytte dom trötta multibladfjädrarna bak mot enkelblad från Capri 2.8i och helt plötsligt var bakvagnen i vettig höjd igen!
Första delen i historien. Det kommer mer
