Lincoln Town Car – En aktiv bakåtsträvan del 5

Lincoln Town Car – En aktiv bakåtsträvan del 5

17 januari, 2022 Okategoriserade 0

Denna följetång av inlägg börjar i inlägget ”Dags att ”bakåtsträva” – för ekonomin och sinnet.”. Om du inte har hängt med från början så får du gärna gå tillbaka dit för du enklare ska förstå vad jag skriver om och kanske förstå en del referenser.


Då var det dags för min Lincoln Town Car att bevisa sig som en pålitligt vinterbil och motbevisa belackarna. Jag har länge och väl funderat på att ta en längre roadtrip vintertid med Town Caren och till slut slog det mig.
Jag ska åka till fjällen! Sälen närmare bestämt. Inte någon ”normal” person skulle tycka att det var ett bra val av bil för att göra den resan vilket gör det perfekt.
Pappas sida av släkten kommer ifrån Vansbro, så jag slår två flugor i en smäll och åker via Vansbro upp till Sälen.
Dels för att åka samma väg som jag som liten färdades sommartid i baksätet på en ugnsvarm Volvo 245 tillsammans med familjen upp till den gemensamma stugan i Vansbro och dels för att se Vansbro igen, det var längesedan jag var där.
Samt att jag måste stanna på Vansbro Konditori, eller ”Håkanssons” som det hette förut och alltid heter när farmor berättar historier om det fina fiket, för att ta en välbehövlig längre rast.
Det är en resa som är ungefär 30mil lång enkel väg och som verkligen borde bevisa för alla tvivlare att en äldre jänkare faktiskt går att bruksa vintertid.
Vad ska jag göra i Sälen då? Ta en sväng bland stugbyarna, köpa en mosbricka och sen åka hem. Jag gillar ju att köra bil och framförallt gillar jag att köra min Lincoln.


Dagen var så kommen. Jag hade spanat in väderleksrapporterna och förhållandena lovades vara fantastiska dagen för resan. Klockan ringde på morgonen och en snabb titt på termometern visade att det var -13 ute och solen höll på att komma över horisonten. Perfekt!
Jag kastade frukost och kaffe i ansiktet och gav mig ut till bilen för att kolla alla vitala vätskor, sånt man bör göra innan man ska åka 30mil. Allt såg fint ut men det fanns en sak som jag var tvungen att ordna.


Eftersom viskokopplingen inte funkar som den ska och förmodligen termostaten inte heller funkar som den ska och jag inte har haft tid att byta dessa, har beställt och fått hem allt, så var jag tvungen att ta till ett gammalt knep.
Sätta kartong för kylaren så jag skulle ha en någorlunda varm bil att färdas i under dagen. Detta gjordes vanligen för i tiden så man hindrade den väldigt kalla luften att kyla ner motorn för mycket. Görs fortfarande i de riktigt kalla delarna av världen. Under resans gång så lovades nämligen tempen bli så låg som -21 efter Vansbro och uppåt.
Tänkte först att jag skulle vara tvungen att meka dit kartongen utanpå grillen, men lyckligtvis så fanns det ett ungefär 2cm stor fack mellan AC-kondensorn och kylaren där jag utan problem kunde sticka ner kartongskivan. Fram med tumstocken, kartongbit och sax. Efter en stunds mätande, tänkande och klippande så blev det att jag täckte ungefär 80% av kylarens yta och kände mig nöjd. Men saxen fick följa med utifall det skulle visa sig att jag täckt alldeles för mycket av kylaren. Jag har inte väldig koll på hur varm V8an går i bilen under landsvägskörning.
Bilen startades och jag lastade in förnödenheterna jag och eventuellt bilen kunde behöva under resan. Då jag inte tänkte göra några längre stopp längs vägen förutom i Vansbro så hade jag laddat med en rejäl frukost och sen tagit med mig saker jag kunde äta under färd.


Åkandes över Bångs broar med en frusen Storsjön på vardera sida. Foto: Magnus Backman


Färden gick väldigt bra ut på E16 och vidare mot fjällen. Dock på vägen ur Hofors så hoppade huven upp första hacket. Vilket blev lite svettigt i någon sekund innan jag såg en avfart som jag kunde svänga av på och fixa det problemet. Har lite problem med att man måste vara lite väl hårdhänt för att få igen huven och jag var väl inte tillräckligt hårdhänt på morgonen när jag stängde huven. Tur att det inte hände medans det gick någorlunda fort antar jag.

Fick stanna på Edskens Camping för att stänga huven och passade på att knäppa ett kort. Foto: Magnus Backman

Efter detta rullade allt på fint till Falun. Kartongen framför kylaren gjorde verkligen ett bra jobb att hjälpa till att hålla värmen uppe på motor och då i gengäld gav en väldigt skön värme i kupén. I Falun blev det ett snabbt depåstopp för köp av en kaffe och toalettpaus innan färden gick vidare, utetermometern visade -16 och solen hade tittat fram på riktigt. I Falun så svängde jag av E16 in på riksväg 293. Samma väg som jag åkt så många gånger förut med familjen, en väldigt fin väg som jag verkligen kan rekommendera. Plus att man slipper åka den tråkiga vägen till Borlänge och man slipper åka igenom rondellmeckat som är Borlänge.

Någonstans på Rv293 mellan Falun och Amsberg. Foto: Magnus Backman

Längs med denna sträcka av vägen har få saker förändrats från när jag åkte här som liten. De fina rastplatserna finns kvar, om än något nergångna, men de finns kvar. Den där bilskroten i Amsberg när man svänger från Rv293 ut på E16 igen finns kvar. Man åker igenom Duvnäs, Djurmo och till sist så kommer man till rondellen i Djurås där man tar vänster mot Vansbro och har alltid gjort. Dock så har det adderats en till rondell efter tidigare nämnda som inte fanns där när jag var liten. Resan fortsätter genom Dala-Floda, Dala-Järna och Hulån innan jag kom in på en ny vägsträckning från Hulån till Vansbro. Den fanns inte där sist jag åkte denna väg och strax före bron över Vanån har det adderats en rondell. Men i övrigt kändes allt sig likt i Vansbro. Jag stannade till på Håkanssons för en bensträckare och lite fika.

Vi är inte sponsrade av Vansbro konditori, men vi blir gärna. Foto: Magnus Backman

Om du någonsin har vägarna förbi eller igenom Vansbro så måste du stanna på detta fik. Trevlig personal, fantastiska bakverk och mackor. Kommer du hit sommartid så rekommenderar jag mjukglassen. Som jag kommer ihåg det så är det den bästa mjukglassen i Sverige. Hade inte riktigt lust att prova i slutet på december när det är drygt -16 ute. Det var väldigt mysigt att sitta där, höra den underbara dialekten på gubbarna och gummorna som satt där och pratade med varandra samt insupa att atmosfären inte alls ändrats särskilt mycket på de åren jag inte varit här i Vansbro. Efter cirka en halvtimme så var det dags att åka igen för att kunna hålla tidsschemat någorlunda. Resan fortsatte mot Sälen, vädret var alldeles sådär underbart vintrigt med solen skinandes och snön gnistrandes utanför vindrutan, humöret var på topp i kupén och Town Caren verkade inte bry sig att tempen ute strax före Malung droppat till -18. kartongbiten framför kylaren gjorde sitt för att hålla tempen uppe i både motorrummet och i kupén.

Inga problem trots riktiga kallgrader ute. Foto: Magnus Backman

Så efter cirka 1.5h efter min lunch i Vansbro så var jag äntligen framme i Sälen. En helt fantastisk roadtrip var åtminstone halvvägs klar. Jag stannade och tog några bilder på diverse ställen, tog en sväng i stugbyarna runt Lindvallen där Town Carens uppenbarelse skapade en del reaktioner, den stod verkligen ut gentemot de crossovers och SUVar som dominerade landskapet, folk pekade och vissa tittade länge efter oss när vi gled igenom byarna. Verkligen en katt bland hermelinerna. Hoppas de tyckte det var lika roligt som mig. Fast i ärlighetens namn tror jag nog de ansåg att jag var dum inuti huvudet.


Vi är inte sponsrade av vare sig Sälenfjällen, ICA Sälen eller Vasaloppet, men vi blir gärna. Foto: Magnus Backman


Till slut efter en klassisk mosbricka på en lokal mack så var det dags att åka hemåt. Jag hade haft en fantastisk dag hittills bakom ratten och var inte det minsta less på att köra bil trots ca 4h och 30+ mil bakom ratten. Jag hade lika långt till att köra och jag verkligen såg fram emot det. Med det vackra landskapet i motljus så styrde jag hemåt med ett leende på läpparna.

Fantastisk utsikt. Foto: Magnus Backman

Komforten är makalös, bränsleförbrukningen är överraskande bra (0,79 långfärd mätt pump till pump) och trots riktigt vinterväder så var bilen väldigt stabil på vägen. Aldrig en tillstymmelse till något tillbud, trots avsaknad av antispinn/antisladd och 220hk på bakhjulen.
Hem kom vi då till slut, Town Caren och jag, och trots att jag suttit bakom ratten i cirka 9h totalt denna dag så kände jag mig inte alls trött. Jag kände mig glad och lugn. En mycket trevlig och meditativ resa. Jag är så glad att jag gjorde denna roadtrip i min Lincoln Town Car. Det hade inte alls upplevts på samma vis, i det ”förnuftiga valet”, min XC70 och du kan ge dig fan på att det blir fler liknande roadtrips framöver i denna bil för satan vad trevligt det var!

 

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.