En Bilnörds Inre Tankar

Hej. Det är jag, Petter. Och jag vill ha dig. Om du har fyra hjul, en ratt, en motor och klassas som bil, vill säga.

Så har jag nog alltid känt för dig. Du har alltid, oavsett hur ful, vidrig eller dåligt byggd du är, attraherat mig.
På senare tid så har det dykt upp nya, spännande elektrifierade varianter av dig. Det är också intressant. Du måste ju inte dricka dinosaurie-juice för att sedan brumma och bli varm för att vara häftig. Det går alldeles utmärkt även om du sätts i spänningsförande läge av gamla mineraler som blandats med ädelmetaller och andra substanser som jag är för dåligt utbildad för att förstå mig på. Poängen är att du har en egenskap som alla de före dig har och har haft.

Du kan föra mig till framtiden

Som Bruce Willis en gång i tiden sa i en film. Du är en tidsmaskin. Till höger sitter pedalen som för mig framåt i tiden. Till vänster sitter pedalen som stannar mig i tiden. Och i speglarna ser jag det förflutna. Visst låter det som en utopi av det renaste slaget. Så enkelt önskar jag jag att jag alltid kunde se det. Jag önskar att jag alltid kunde se dig som en så underbar tillgång.

Men gud förbannat, du ska ju trots allt jävlas också.

Fast.. På något sätt så är det så enkelt att förhålla sig till. Hittills. En skruv som går av. En packning som inte håller tätt längre. En kabel som inte längre för ström till sin slutliga destination. En motor som går dåligt. Allt det kan jag förstå, se, laga, och återställa. I all frustration som medföljer i de situationer där jag reparerar, uppgraderar, förändrar eller underhåller dig så vet jag trots allt precis vad som krävs för att få dig att ge mig det jag förväntar mig. Det är, om något, vad jag skulle vilja kalla för trygghet.

Människor, djur, växter och natur är ständigt föränderligt och måste hela tiden tolkas rent situationsbaserat, utan ett statiskt mönster. När det gäller dig så har jag kunnat lära mig alla variabler. Jag vet hur du är när du är kall eller varm. Jag vet hur du är när du är i behov av bränsle, service eller uppdatering. Du är så otroligt levande men ändå så förutsägbar. Det är väl en stor anledning till att jag alltid beundrat dig. För det mesta är, för mig, lite svårt att förstå. Men inte du.

För mig är du självklar.

Det är väl därför jag i stort sett vigt mitt liv åt dig. För jag vet att jag får nåt i utbyte mot min dyrbara tid här på jorden. Du ger mig lärdomar, njutning, avslappning och glädje. Tillsammans med frustration, förtvivlan och ekonomisk stress, vill säga.

I bilar, av alla de slag, har jag skapat många av de mest värdefulla minnen jag har idag. Jag har även upplevt otroliga tråkigheter i och runt bilar. Men det finns inget annat som gett mig så mycket gemenskap, vänner och underbara upplevelser, därför har bilar blivit så otroligt viktiga för mig.

Ett förhållande byggt på hat och kärlek har väl de flesta av oss upplevt. Men inte under premissen att man kommer veta när hatet eller kärleken ska infinna sig. Bilen kan ge oss den fördelen.
Utan bilen och dess förmåga att lyfta mig ur de djupaste depressioner skulle jag inte ha orkat så här långt.

Och vad är då syftet med denna text?

Svår fråga. Dels kanske jag kan inspirera någon att inte tappa hoppet. Dels kanske jag bara vill få ur mig vad jag känner. Eller så är det bara svammel. I vilket fall, så kommer det från hjärtat och är riktat till den som har någon minut över för att läsa en bilnörds inre reflektioner.

Hur som helst

Så är du, kära bil, nåt jag alltid känner mig trygg att förlita mig på, oavsett om jag mår bra eller dåligt. Vi ses på vägarna!