Jag gjorde så klart en hjulinställning på bilen och efter det så var det bara att använda den till sommarens alla härliga träffar, cruisingar, roadtrips osv.
Många smiles per miles blev det
.
Den besiktades med blankt papper i augusti.
Nu i början på oktober så åkte den tillbaka in i garaget igen efter en mycket lyckad och trevlig säsong.
Så, upp med Herr Gårdsvagn på pallbockar igen för att inspektera slitaget som blitt efter en sommar.
Jag hade ju skrapat i avgasröret en del på farthinder och andra ojämnheter osv så jag ville mest kolla hur illa det var med det.
Och på den fronten var det ganska lugnt faktiskt.
Den sista riktiga turen jag tog med bilen va ca 25-30 mil lång och gick så här:
Från Gävle till Åshammar.
Från Åshammar till Svärdsjö.
Från Svärdsjö till Hedemora.
Och från Hedemora till Österfärnebo.
Sen från Österfärnebo kör man 272an tillbaka förbi Årsunda till Sandviken sen slutligen Gävle.
Kör man denna vända och håller sig till dom gamla krokiga vägarna så kan jag lova att det blir en mycket roligt åktur med fantastiska vyer
.
Och varför drar jag upp detta?
Jo för att nu vid inspektion så märkte jag att framdäcken va sneslitna.
Konstigt tänkte jag då jag inte märkt nåt på bilen och jag minns också att det va okej på besiktningen.
Då märkte Petter med sitt detaljöga det skrämmande faktumet att den övre spindelleden hade hoppar ur sin inpressning i övre bärarmen och va helt lös...
Så man får väl åter igen vara glad för att man är vid liv och inte ligger ihopknölad i en likkista
.
. 
. 
