Det handlar alltså om en på 80-talet garagelackad (rollad?) -65 HT, som rullat i Sverige hela sitt liv. Såldes ny med V8, 289 kubiktum på 225hk, fyrväxlad manuell och skivor fram. Farbrorn har under åren pillat dit ny hjulupphängning med korrigerade vinklar på länkarmar, stenhårda fjädrar och dämpare (iallafall för att vara på en amerikansk bil) kort styrväxel, ny Tremec T5-låda och någon ”diffad” axel.
En vecka senare var jag tillbaka och köpte bilen, eftersom jag är optimistisk/korkad valde jag att köra den för egen maskin de drygt 50 milen hem till Karlskrona. Efter många pauser för att kyla den överhettade gjutjärnsklumpen var vi hemma efter blott ett halvt dygn. Min fru, som har världens största tålamod och körde följebil, delade inte min entusiasm.
Efter storstädning av kylsystem följde en relativt bekymmersfri sommar när den faktiskt fungerade, ända tills oljetrycket försvann när jag skulle visa en bekant hur långa svarta streck man kan åstadkomma.
Sedan dess har en ny motor byggts, men eftersom jag ständigt råkar köpa massa annat skit skjuts detta projekt framåt hela tiden.
Mer om detta när jag orkar skriva nästa gång
) argaste kammen som funkar med original ventilmekanism, 351-toppar för större ventiler och kanaler. Detta krönt med ett Edelbrock performer RPM-insug och en Holley 600. På utblåssidan sitter gjutna grenrör av någon sportmodell påstås det. 
Hur gick du tillväga med rosten efter den stod tom?
